färþogher (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

färþogher adj. -ugher . färdigh . fierdogher . n. färdogt,. färdhugt. ferdugt SO 51 . färdhuct. färdigt. färdogith (skriffel för färdogth) PM 24 ), thät färdhoghasta thet ferdogiste ) eg. som kan fara, som kan gå. 1) helbregda, frisk. " them flyande som färdughe ware " MB 2: 292 . " wart han (som hade fallandesot) färdoger " LB 7: 2 . " thedhan gik han karsker oc färdhugher som thiit fördhis döwer oc lamber " Lg 3: 253 . ib 260, 369, 380 . Lg 54 . " manne (som var blind) bleff strax ferdog oc frij " RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 271. gaff honom färdogh öghon oc syyn Lg 3: 374 . thz lambith skal wara wtan smitto. vtan vanska. helbrygdho oc väl til räka. färdhugt oc got MB 1: (Cod. A 10) 555 . SO 51 . 2) i stånd (att). hwart thera (af hennes fingrar) . . . räkte sik vt oc war ginstan färdhuct. badhe at räkkia oc krympa Lg 3: 224 . 3) skicklig, duglig. är han dhå ostraffeligh och färdigh på sitt arbete SO 222 . - stridsduglig. ferdoge som hofmän bäst RK 2: 8628 . ib 8596, 8946 . FM 236 ( 1505) . 4) snabb. mz . . . ferdogha (skiotvm) hästh[a] Di 239 . ey färdogere skip j then flota war RK 2: s. 337. 5) i ordning, rustad, redo, färdig. ware färthuge meth harnisk oc wärio til war oc rigesins thiänist SD NS 1: 693 ( 1407). wara ferdhoger i riknsins thiänist ib 2: 12 ( 1408). haffwer arborst färdogith PM 24 . the haffde icke sin wisko fierdogh BtFH 1: 187 ( 1507) . 6) som är i sitt rätta, ordentlig, !SYNS_DÅLIGT? wi . . . lofwom hona (ɔ: deghtingan ok forwaring) j allom sinom articulis fasta oc ferdugha halda BSH 1: 196 ( 1387) . - n. färdhoght, adv. ordentligt, väl. om han kan sitt arbethe färdigt TS 26 . " talandes redheliga oc färdogt " Lg 3: 363 . - Jfr fagher-, högh-, lös-, o-, ren-, rät-, san-, sen-, väl-färþogher.