fafänger (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

fafänger adj. fo- . n. fafängt Lg 3: 10 . fofängt VKR 58 . fafäghnt Bir 3: 143 . faffänkt LfK 43 ), 1) som föga förvärfvar el. uträttar, fåfäng, sysslolös, overksam. hafdhe hon gangit fafäng oc haft änkte göra Bo 14 . ib 141, 202, 236 . MP 1: 77, 78, 80 . KS 46 (117, 49), 53 (135, 57) . " röghe then han findher ther latan ok fafängan af godhom gärningom " Ber 137 . " mange fafänge tima (stunder tillbragta i overksamhet) " Bir 2: 203 . 2) som föga inbringar, som föga gagnar, onyttig, fåfäng. mantol . . . släter hafuade alt nytteligt oc jnkte fofängt VKR 58 . tänker hon faffänkt oc onyttokt LfK 43 . äru thön lagh dödh ok fåfäng KS 68 (167, 74) . " hans vidhirfrestan oc vili vardhir fafäng (frustrabitur) " Bir 2: 35. thz fafänga hopit ib 1: 207 . ib 3: 143 . " af fafängom thankom " KL 245 . " fanyt älla fafäng ordh " Bo 34 . sak oc tilfälle til fafänga glädhi ib 17 . ib 64, 236 . Al 1795, 4410 . " atir sände hans budh fafängha (vacuos; med oförrättadt ärende) " MB 2: 146 . - n. fafängt, allan daghen Lg 3: 10 .