fanga (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk vb v.

fanga v. fonga . -ar , -aþe , -aþer ), L. 1) gripa, fasttaga, fånga, fängsla. kan tw hanum (hästen) fonga Di 125 . " fangas han egh a färske gyärning " SD 5: 376 (1344, nyare afskr.). þa herodes vilde þik fanga Bu 79 . " saracheni fangaþo han " ib 175 . ib 209 . SD 4: 408 ( 1335), 465 (1335, nyare afskr.), 5: 375 (1334, nyare afskr.), 378. Bu 500 . Pa 3 . Bo 164 . Bir 3: 25 . " iak atirlöste mit fangada folk " ib 1: 162 . 2) få. dindimus fangar thetta breff Al 7213 . - Jfr befanga, äfvensom fa.