fanyter (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

fanyter adj. -nyyter: -nyyt Ber 261 . fanytter Bo 185 ; -nytta MP 1: 37 ; Bir 1: 37 ; Bir 1: 4 ; -nytto ib 2: 313 ; -nyttom ib 3: 210), 1) till föga nyttig, onyttig, värdelös, fåfäng. vtan thänna grundualin vardhir bygningin fanyt (frustra fit ædificium) Bo 33 . " vafrande til mykla fanyto fafängo ib 95. thz räknas til fanyte glädhi " ib 135 . ib 127 . fanyt ordh KL 43 . ib 245 . Al 6250 . Bir 1: 83, 119, 293, 343, 2: 313, 3: 210, 220 . Ber 261 . MB 2: 318 . " af . . . fanyto äro " KL 236 " nu hafwir han brutit och fanytta giort (profanavit) the tro som han lofwadhe mik j döpilse " Bir 1: 4 . 2) kraftlös, ogiltig. " gör ey fanytta (irritum) thina samsäth mz oss " MP 1: 37 . 3) oduglig, kraftlös, värnlös. tha är väl värt at iak fallir for minom owinom fanytter Bo 185 . 4) fåfäng, narraktig, oförståndig. fanyt mö Lg 547 . - n. fanyt, adv. fruktlöst, förgäfves. i äruodhin fanyt Bo 207 .