fara (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
fara faara . ack. sing. faru . faaro . fara Al 2622 ; RK 2: 1121, 3904, 4619 ; SO 85 . fare RK 2: 3658, 3: 3001 ; att dessa former böra föras till fara, icke till fare, visar det tillagda adj.), 1) fruktan. " haff enga faaro " ST 29 . ib 97, 124, 410, 528 . " hafdhe faru for honom " ib 336 . " stora fara fik han tha " RK 2: 1121 . ib 3658, 3904 . baare theres liiff mz stora fare (gingo med stor fruktan för sitt lif) ib 3: 3001 . 2) fara. " standa sina faro, stå sitt kast, underkasta sig ansvaret. wi standom badhe wara fara " Al 2622 . " ther om vil jach sta mina fara " RK 2: 4619 . SO 85 . - Jfr fare.