farkoster (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
farkoster faar- ) det med hvars tillhjälp man färdas. 1) dragare, ök (om häst el. åsna). pläghadho stundom ther in sätia sin farkost oc ty war ther jäta äller krubba bygdh huar asnane ato w Lg 46 . ib 3: 218 . " ä mädhan sanctus germanus lifdhe war han (ɔ: asnin) töker til hans farkost ib 233. - (?) om the olagä skiwtzferder medh eders häster och faarkoster " BSH 5: 77 ( 1506) . 2) farkost, fartyg. skulde tiith beuäle sik inskäris met sodana skep ok farkosth FM 244 ( 1505) .