farlös (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

farlös adj. faar- ) oförutsedd, plötslig. " sändher . . . faarlös dröffuilse " Su 175 . - n. adv. 1) afsigtslöst, oförutsedt. " vänt thz vara fauizsco ok farlöst tilkomit " Bo 123 . " thön (för thöm) som hona skodhar granlica . . . möta farlöst mang the thing (multi adsunt passus insperati), af hulkom människian faar nya varkunnan " ib 180 . 2) tillfälligtvis, af en händelse. the olykka oc skadhi nakrom ffarlöst hände Su 168 . 3) plötsligt, hastigt. " swa farlöst swa som stiälandis thädhan fara " Bo 20 . rusadhe han farlöst paa hedhningana MB 2: 226 . ib 246, 248, 261, 295, 316, 317, 320 . Su 22, 211, 243 . 4) hastigt, ofördröjligen. at reffstatingin kunno ey koma swa farlöst SD NS 1: 363 ( 1404) . " lather mik farlösth faa then hiälp " Di 207 .