fin (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

fin adj. fin . fyn ) fullkomlig. 1) fullkomligt el. väl renad, luttrad, fin. " finth nobel gwldh " HSH 19: 14 ( 1497) . - i andlig mening: ren, klar. huru skulle thz hiärta gita nalkatz gudz ok himerikis thina fino klarheet (puriatem). ther af iordhzlica thinga thräk oc dräg är smittat Bo 127 . " taka then renasta fina (mercaissimum) andan " ib 132 . 2) klar, glänsande, fin. som een sol the tydzska skina sa varo thera tygh ok harnisk fyna RK 1: (sfgn) s. 191 . een riik braza af gul hängde ther ij fiin Iv 206 (kan föras till 3). 3) fin, utmärkt, kostbar, ädel, äkta. amatiste ok robine, the klare varo ok öfrith fine Fr 166 . " saphira ok robina, ther skäre äru ok finä " Fl 1093 (båda dessa ex. kunna föras till 2). 4) om personer: förträfflig, utmärkt. een riddar fin Fr 2760 . en iomfrv fagher ok fin Al 2806 . ib 3584, 6610 . af thässom klarasta ok finasta ok dyrasta brwdhgommanom S!SYNS_DÅLIGT? 385. är hon i sit hionalag fijn RK 1: (Albr) s. 211 .