forborgha (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
forborgha v. för ) forborhga sik , låna, utlåna. " jak skal mit godz ey dyrare forborgha än iak wil thz for redha päniga sälia " ST 492 . 1) skuldsätta sig, förderfva sig genom skulsättning. han skal armlika sik förborgha KS 61 (151, 67) . 2) ställa borgen för sig. toghe wij (borgmästare och råd i Söderköping) honom in tiil os (näml. ss borgare), oc förborgadhe han sigh i vi (6) aar, som var lagh inneholler (jfr StadsL. Kg 15: pr.) BSH 5: 404 ( 1510) . " vthan han forborghar sigh at standa til rätta " GS 48 ( 1442) . - Jfr oforborghadher.