fordömilse (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk nn pl.

fordömilse pl. för- . fordömelse ) fordömilsa domber fordömilso- ) och f. 1) dömande (till döden). eens snödhasta oc värsta ilgärningis manz fordömilse var alre swa skyndadh Bo 217 . 2) fördömelse, fördömt el. olycksaligt tillstånd, i sht evig fördömelse. han takar . . . fordömelse annars hems Bu 153 . þera aptedöme (för äptedöme) hafar mangum hulpit til for dömilse Bir 4: (Avt) 181. the infästas swa j fordömilsom ok fortapilsom ib 1: 52 . " lat thik nöghia ath thinne eygne fordömilse " ST 30 . Bo 94 . Bir 1: 134, 139, 183, 245, 310, 380, 2: 160, 3: 454 . " ather anama thän försmälika fördömilsa sonen (perditionis filium) " Su 47 . " the äru fordömilsinuna syni " Bir 1: 66 . - På orätt öfversättning af clamatio, som troligen blifvit läst damnatio, beror väl förevarande ord i baktalan är thwng fordömilse Ber 106 .