forföra (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
forföra v. för- ) 1) bortföra, föra undan. monge hestä saa förföris aff landith till danmarch BSH 5: 77 ( 1506) . ib 157 ( 1507) . 2) undantränga. ath forfförä oc neder[slaa] iders naades fiende BSH 4: 268 ( 1501) . 3) föra bakom ljuset, bedraga han haffde them illa forfört RK 2: 4029 . forföra sik. kong karlss swäna . . . förförde siig för en hopp RK 3: (sista forts.) s. 149 (prosa).