forföra (2)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
forföra v. för- ) 1) bortföra, föra undan. monge hestä saa förfäris aff landith till danmarch BSH5: 77 (1506). ib 157 ( 1507) . 2) undantränga. ath forffärä oc neder[slaa] iders naades fiende BSH 4: 268 ( 1501) . 3) föra bakom ljuset, bedraga. han haffde them illa forfört RK 2: 4029 . " forföra sik kong karlss swäna . . . .förförde siig för en hopp " RK 3: (sista forts.) s. 149 (prosa).