forfal (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
forfal forfaal . forfall . förfall ). n. forfalla lös -löss SO 82 . -löös ib 86). adj. forfalz eþer forfalls ) forfalz vitne forfalls- ) forfalz ärande -ärende ) L. 1) förfall, hinder. " vtän lhan haui san forfal " SR 11 . " är vtan san forfall " SD 5: 377 (1344, nyare afskr.). ib 478 (1345, nyare afskr.), 480. sägghia sin forfal SO 27 . " laglikin forfaal " Bir 5: 52 . " mangh forfall (hindrande omständigheter) maagha walla thy kunde thz ey wäl för bönderna falla " RK 3: 817 . ib 2294, 2658. - i rimslut, snarast ss versfyllnad: utan forfal. ä hwath ij bidhin ij wärlin all thz skall idher wardha vtan forfall Al 5788 . ib 9066, 10310 . wthan all förfall RK 3: 3202 . 2) nödtvång? thu weth mit forfal (necesstatem) MB 2: 200 . - Jfr lagha forfal samt fyrifal.