forgärning (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
forgärning för- ) forgärninga drap , forgärninga man forgärninga- ) L: 1) brott. " til thäs thera forgherninga thz spilto (Bil synder thet hindradho 233) " Lg 985 . 2) förgörning el. mord genom förgift el. trolldom; förgiftning. han takr til medh wålzgärningom ok illom rådhom thera lif förderua huilka ledh han förmå, medh förgärningom, fördervilsom, fängilsom ok fulan dödh (venenant et perimunt) KS 62 (153, 67) . ib 30 (75, 32). (förgärninga KS 57 (144, 63) troligen för ärwingia ss läses Fragm. 15.)