fornöta (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
fornöta v. för- ) , 1) nyttja, använda för nötandhses kropsens krafft oc makt gudhi til loff oc äro Lg 3: 159 . " allan then andra timan fornöta (tillbringa) nyttelika j milda oc höffwisko ärffuodhe " Bir 4: 35 . Su 238 . LfK 52 . Ber 289 . 2) förtära. " alla fastana the köt fornöta " RK 2: 7658 . " tha hälga offrit war förnöt (förtärdt af elden) " MB 2: 282 . 3) utnöta, utslita. äru säkkiane äller skräppnonar förnötte aff aller MB 2: 25 . " aff swa stora oc laanga soot . . . förnötter (medtagen) " Lg 3: 370 . Su 91 . 4) upplösa. lat thz sta swa länge bären ärw fornöth LB 10: 7 .