forn (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

forn adj. n. fornt . forent SO 151, 203 . fort BSH 4: 150 ( 1491), 351 (1503). forth ib 5: 74 (1505)), forna fäþrini , L. 1) forn, gammal, sedan fordom varande el. bestående. forn bref SD 5: 636 ( 1347) . han . . . hindra ok dröver manna samhäld forn ok gamul KS 62 (155, 68) . sigh . . . latha nöghia at thy som gamalt ok fornth haffuer warith SO 47 . ib 48, 50, 51, l86, 151, 203. BSH 4: 150 ( 1491), 5: 74 (1505), 590 !SYNS_DÅLIGT? aff gamblo ok forno frelse SD NS 2: 139 ( 1409) . - forn, gammal, tillhörande en förgången tid. tesse for:da almen[nin]ghia foronä (för fornä) äghiande SD NS 2: 350 (1411, gammal afskr.). thes hanom (för hanom vi) ympna äptedöma bådhe ny ok fornt (för forn) KS 30 (76, 32) . 2) fornad, af ålder förtorkad. tak foruen ranis (för fornen rams?) LB 2: 58 . - bildl. diäwlsins (för drövilsins) thorn gör hiärtat forn (för fornt) GO 66 .