forsaka (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
forsaka v. -ar , -adhe r), 1) afsäga sig, afstå från, öfvergifva, försaka. forsakede oc wedersade wij all then räth BSH 4: 228 ( 1497) . - öfvergifva, försaka, förneka, hafdho ofwirgifwit oc forsakat thera gudh ST 518 . ib 11, 98 . Su 208 . " warsh herra ihesu christi wälsighnadha nampn forsaka " ST 100 . ib 96 . 2) förneka, betrida. " jak thz ey försakar " RK 3: 4106 . 3) underlåta. " är thesse eder betalningh försaakath " BSH 5: 360 ( 1509) .