fulför (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
av
adj.
fulför adj. -föör ) 1) fullt i stånd, fullt duglig. fulföre män til stridh MB 1: 384 . ib 114 . 2) fult tilräcklig. eyg skulu oc färre syster jnledhas än ath the seen fulfööra (sufficientes) til sit ämbite VKR 75 .