fulkomliker (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

fulkomliker adj. fulkompliker . fulkomlikin . fulkomplikin. fulkimalikin (f.) Lg 329 . fulkomeligen (ack. sing. m.) SO 191 . fulkomligh. folkomliker: -lica Bir 2: 18 . fulkompliker, fulkomplikin, som torde hafva uppkommit af fulkompnliker, fulkompnlikin, snarare att hänföra till fulkommeliker), 1) fullkomlig, egande alla (el. mpnga) goda egenskaper, fri från brist el. fel. til hon war fulkomalikin och gudhlic (rättadt från fulkomalika gudhlic) Lg 329 . fulkomlikit lifwerne KL 183 . - fullkomlig, fullständig, fullt motsvarande sitt begrepp, som finnes i högsta möjliga (el. i hög) grad. til fulkomligha skäla SD NS 1: 44 ( 1401). fulkomplikin idhrughe Bir 1: 338 . haua folkomlica astundan ib 2: 18 . " fulkomplicare atirhald " ib 177 . Lg 44, 90 . 2) fullkomlig, verklig, i besittning af fulla rättigheter och skyldigheter. samtyckias for een fulkomeligen companijs broder SO 191 . - Jfr ofulkomliker.