fulmäktogher (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

fulmäktogher adj. fulmäghtoger . fulmechtogher . fultmektoger SJ 391 ( 1474), 394 ( 1477). fulmäktugher. fulmectuger. fulmäktiger. fullmächtiger), 1) mycket mäktig, mycket stark. ful mäktigh diwr Al 9318 . 2) fullt mäktig, fullt i stånd, fullt tillräcklig. at the äru fulmäktoge wppe halla gudz tiänist Bir 4: 30 . ib 31 . 3) utrustad med full makt, fullt berättigad. SD 5: 211 (öfvers. fr. sl. af 1400-talet), war rätter pawe ok i allom [t]hawa rät fulmäghoger ib NS 2: 283 (1440). sidhen . . . kwng hans her till rigit fore fulmetig herre kom FM 124 ( 1501) . fulmäktig konung RK 1: (LRK) 231 . ib s. 227. PK 239 . 4) fullmäktig, befullmäktigad. SJ 37 ( 1426) , 65 (1437), 82 (1438) o. s. v. giffuer iak fulla makt oc göt fulmäktughan häradzhödingian i sama skiplaghi för:da äkrebiscop henrike . . . thässa iordh . . . fastfara SD NS 1: 109 ( 1402) . ib 336 ( 1404) . wi äller ware fulmechtoghe BSH 3: 8 81449, samt. afskr.) han eller hans fulmäktoghe sändebodh ib 9 . några fullmächtige af gullsmedz embetet i stockholm SO 167 (nyarre afskr. af en urlund fr. 1449). at hit motte kmma snarliga fulmectug bud och breff BSH 5: 19 ( 1504) . 5) fullgiltig, vedrbölig. " i thy i . . . sende till landztinget eders myndoge sendnigbudh med fulmectige befalanger " HSH 20: 74 ( 1505) .