fyrafalder (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

fyrafalder adj. fyrä- . frf . vok. i änd. -fall- Bir 3: 441: MP 2: 32 . n. -faalt ST 505 ), 1) fyrdubbel, fyra gånger så stor. henne burde at giäldä idher fyräfald kerlek igen Va 41 . 2) fyrfaldig, fyrahanda. " the som rättelica tionda fa fyrafald lön af gudhi som är ympnin iordhinna affuäxtir licamlik helbrygdan, synda forlatilse oc himerikis rike til löna " MP 1: 256 . " ui finnom . . . fyra falla vars herra tilquämdh " ib 2: 32 . ib 1: 72 . fyrafald rätuisa Bir 3: 423 . ib 441 . - n. fyrafalt, adv. fyrdubbelt. thz farit fyra faalt betala ST 505 .