gälla (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
gälla v. impf. gal . gall . pl. gullu ) , gifva från sig ett genomträngande el. starkt ljud. 1) ropa, skrika, tjuta. tha war myrkth vm werlden al ther ihesus christus a korsith gal MD 17 . " hon gall oc greth " ib 46 . " hwa ära the som swa skälla oc swa iämirlika ropa oc gälla " Al 10365 . öpte och gal som han ii elde laghe Bu 8 . siällan gällir hund widh beenshugh GO 837 . 2) hvina, dåna, skrälla. swerdin bitu ok hielmano gullu RK 1: 316 . " swerdin klwngo ok bredhan gall " ib 3031 .