gangare (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
nn
gangare ganger RK 2: 5158 ) L. 1) gångare, en som går. Jfr fore-, fotgangare. 2) gångare, passgångare, ridhäst. Jfr Hyltén-Cavallius, Vären och Virdarne 2: 85 f. gradarius, gangere GU 8 . SD 5: 479 (1345, nyare afskr.). ib NS 1: 39 (1401). Fl 521, 526 . Iv 630, 636, 642, 2137 . 2197, 2255, 2261, 2298, 4311. Fr 2666, 2995 . RK 1: 610, 614 . " örsss ok gangara " ib 1829, 3516 . ib 2: 5158 . nw welie alla ridha gangara, än tha ride wij stora fagra hästa Di 8 .