fal (2)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
fal fall . fald: faldins SpV 139 . faal STb 2: 250 (1488)), JMÖ 198, SpV 169, 445), *falz eþer , *falz mal , L. 1) fall, bildl. " jak bidhe tik at thu lägh til än, hwilkin afflyktin, ok hwilkin tilflyktin är aff hänne, oppa thz aff j the andhro flyis dödzsins faal (ruina mortis), ok j andhro stadhfästis dygdhinna staath " SpV 169 . " thäntidh bwkin formykit fyllis ok tynghis aff math ällir dryk, tha böria skärliffnadhin ok andra lastir sik öffwa saa at öffra krafftanna otempran är nidhra kraptanna faal (ruina) " ib 445 . Jfr 3. 2) fall, olycksfall, olycka. i förbannelse el. hotelse. Se Vetenskapssocitetens i Lund årsbok 1935. thet i faa eth m (1000) fall STb 1: 397 ( 1482) . " thet thw fichxt jᵐ (1000) faal " ib 2: 250 ( 1488) . ib 267 ( 1488) . saa fickxt thu eth M (1000) fall ib 250 ( 1448) . " i skole giffua mik thet jak bedes eller edrrt liiff skal faa eth M (1000 fall " STb 1: 397 ( 1482) . ib 398 ( 1482) . " tale i her nogat om, edert liff skal faa eth M (1000) fall " ib 399 ( 1482) . ib 400 (1482). faar ecke jak stragx skälighet ther fore, tha skal hans liiff faa eth M (1000) fall ib. Jfr fallandövel. 3) syndafall. hwj kunne manne ey sielfuer aterkoma effter fallet SvKyrkobr 148 . " eue faal giffs nw i gän, i maria (eve lapsus iam restiutiur in maria) " JMÖ 198 . - Jfr ater-, brut-, drupa-, for-, knä-, lut-, mis-, mässo-, nidher-, oxa-, saka-, stang-, stiärno-, styrto-, synda-, til-, vatn-, vatu-, väggia-fal.