falna (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
falna v. fälna: -ade Troj 179 ) blekna, vissna. bildl. han gath napligan soffwed for elskog, ty fälnade hans blidaktoga hyj Troj 179 . - refl. falnas, vissna, bildl.: förlora sin kraft, tyna bort. människiona falnas ok storlika befröffuas aff tolikom offva ok räddogha, som alle wärldhinne skal tha offwir koma (jfr Vulgta: arcesentibus hominibus præ timore, & expeciatione, quæ superuenient vniuerso orbi) MP 5: 13 . - Jfr forfalna, ävensom ofalnadher.