fang (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

fang *fanga iordh , fanga man (STB 1: 250 (1480), ib 3: 17 ( 1492) . fange- JTb 106 ( 1518) . fango- ib. fongaib 29 (1460). fonge- STb 5: 281 (1520), HSH 16: 88 ( 1527) ), L. 3) det som fås, från skogen. SD 1: 445 ( 1268) (Sdw 2: 1214). 5) fång, tillfälle el. möjlighet att få el. bekomma. Sdw 2: 1343. - Jfr for-, ful-, gardha-, garpa-, gripa-, hand-, skil-, spiuta-, spruta-, öva-fang.