fanga (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

fanga v. L. 1) eg. fånga; bemäktiga sig, intaga, erövra. swa jnstigha (de) paa mwren wäl wäknadho oc fanga staden PMSkr 168 . 2) få. lat kiärleek innan thit hiärta gro til gudh tha fanga thu lisa Vis sten 7 . - vara i stånd, förmå, kunna, få. med part. pret. ack. sing. n. människiän fangar sik ekke rö[r] t för än (hon) faar sin siäl, sin anda Vis sten 5. - Jfr untfanga, ävensom fa.