farlati (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

farlati adj. farlate . forlathe HSH 16: 87 (1527) . forlatha ib), 1) om person: långsam när det gäller att färdas, som har svårt att färdas. än doch ath iak är en farlate man aff longlig siukdom oc ållerdomsmissfelle . . . will iak doch gerne epter eder nades bud oc wilie geffue mig till wägs med thet alle förste iak kan till eders nade HSH 15: 50 1526, Brask). 2) om sak: som har svårt att gå el. röra sig; ur lag, försatt ur (sin fulla) funktion, obrukbar. larens swarade sig strömmen ey umbäre kunne med mindre än hans qwern worde ther ower forlatha HSH 16: 87 ( 1527) . " ath han skulle göre strömen forlathe ib. Jfr farlater (Sdw 1: 241) Schlyter Ordb. 151. "