flater (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

flater adj. 1) flat, platt. " et hwit belte med flate sprenger " STb 5: 17 ( 1514) . - (om insidan av den öppna handen). dispodere idest manus aperire vt iösse percussit nissa cum manv disposa mz flata handene GU C 20 s. 456 . 2) förlägen, skamsen? Prosadikter (Sju vise mäst) 161. - flat, handfallen; inflytelselös, verkningslös. ensamen kärleken han wnderbygde sik gudhelikx waldz alzmäktoghet ox swasom bedearadhe ällir falta (för flatan) giorde hans ogwwndelika wisdom (ejus inscutabilem sapentiam quasi infatuavit) Mecht 224 . 4) innehållslös, tom, ytlig., maghe thu owerwinna alla högfärdh, oc allan thin eghin willa huilken framga oc wnkoma aff them ftata, oc fafänga kärlekenom, mz huilkom människian älskar sik siälffwa Mecht 336 . - obetydlig. for eth ömth oc flath ordh kasta sik genstan j otholamod oc wredhe Mecht 326 . 5) flat, efterlåten, släpphänt. thätta sculle flati foräldra sköta hwat thär äptir fölghde Hel män 220. 6) undfallande, krypande; inställsam. thu tror them mästarenom som tik wilia swika mz flatom (hs A smikrande) ordhom Prosadikter (Sju vise mäst B) 184 .