forbanna (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

forbanna v. för- ) 2) förbanna. med dat. the fatighe och siuke förbannado sedan allom them ther raadsh til gaauo ath thz trädh warth fördaruadh Prosadikter (Sju vise mäst C) 232 . 3) genom förbannelse fördriva. en hedninga präster . . . wilde forbanne them bort v thy landskapina ok mana them tädan mädh sin diäfwlskapp ok diäwlslikom ordom MP 4: 158 . - part. pret. forbannadher (superl. fförbannadasta (best. pl.) JMPs 261), 1) förbannad, som må vara förbannad, värd förbannelse. v ve ve edher aldra fförbannadasta oc argasta höffdinga JMPs 261. 2) utomordentlig, »väldig»? thz war t forbannath hug (hs B banzat, hs D 3 fordömt; jr Fno. version: þetta er furdðu högg mikit) Prosadikter (Karl M) 275 .