foresätia (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

foresätia v. före- . part. pret. n. foresät Hist Handl II: 2 (1352). pl. forsette SvKyrkobr 181 ), 1) sätta (ngt) för el. framför (ngt); om sigill: sätta på el. under. til vitnes byrth tha är mit incighle foresät HIst Handl II: 2 (1352). Jfr Sdw 2: 1219. 3) förelägga, föresätta, ålägga. " j slyk snedoghet sagde hon sig ey wilia honom neka, wtan foresatthe diomedem bydelsene trösth " Troj 179 . 6) sätta i spetsen för, sätta över. the som j erldzligo volde foresette äru gudz almoga swa som keyare konunga riddare SvKyrkobr 181 .