forföra (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
forföra v. för- ) 1) bortföra. bödz aakaremo vidh vj (6) marck ath bittala her benct smalenninge the tw fath järn, som the hade forförth honom STb 1: 66 (1476). 4) föra vilse, föra fel. ath han ey förföre sins herris folk thil förgeffwes Arnell Brask Biᴵ 19. aktom, granneliga oppa wart folk at wij thz ey forförom ellir forspillom Troj 26 . 5) falskeligen anklaga. kort hade förfort hustv barb[r]o j sa dane szak baade fför rigsins raad her j tälie och her pa radzstuen STb 5: 116 ( 1516) .