forfal (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
forfal fore- STb 3: 216 (1495) ), forfalz vitne (för-. forfaldz-), forfalz ärande (-erinde), L. 1) förefallande omständighet el. händelse. wy wiliom met gudz hielp thet swa forswara, at ther sculu ey swadana forfal vthy koma som förre giort war tho thenne sedwänian afflagdis Svartb 383 ( 1440) . - förfall, hinder. stode fore rettan laurens pungemakere, fullmechtoger pa laurens gregerssons wegne, epter han laga foreffal hade pa sengena STb 3: 216 ( 1495) . Jfr döds forffal.