forganga (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

forganga v. för- . forga . refl. pres. ind . forgars SpV 224, 225 . förga(a)rs JMÖ 118, PMSkr 20, 60, 83, 321), L. 2) varda till intet, bliva förbi. " Se Sdw 2: 1219. - gå förlorad. swa skullen ok j dher barn tha the waren xij ara, dragha them til godho ok alwarligha näffsa them aff ondo, tha forgingo ey mange j renliffnadhenom ok j andelighom wisdom (tunc multi non perirent in religione et in spirutiuali disciplina) " Mecht 36 . 3) fördärvas. hwro the kwnne frälsa siith liiff ath the ey skulle plath forgaa aff grecomen Troj 244 . - förfalla. Se Sdw 2: 1219. fördärva, förgöra. the mästarana som widherfresta at forga idher mz smikrande ordhom Prosadikter (Sju vise mäst) 123 . " han tänkte jämliga hwro han skulle forgaa honom " Troj 2 . " the tänkte ath gudena wille forgaa landet mz flod " ib 158 . 6) gå förlorad (för ngn), avhändas (ngn). kwnne thz oc saa ske . . . ath forscripna agadela eller noget aff them fornempda werdog fader förginge med nogen räth Brasks Kopieb 20 ( 1514) . - refl. forgangas, förstöras, fördärvas, ödeläggas. thet gotzeth j skipeno är aather, förgars, äller därffwas PMSkr 60 . ib 20, 83, 321 .