forkära (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
forkära v. för- ) 1) klaga. " som thy wer alt för myket her til sket är, gud se förkert STb 5: 319 (1521, Kop.) (jfr: som gudh see fore kärtt STb 1: 213 (1479)). 2) framföra (klagomål). tyckes them medt sadande saker oc klagemall omtake them hit til stocholm, them her förkere, tha wil jag gerne . . . förhanle them " STb 5: 318 (1521, Kop.).