forsea (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

forsea v. v. L. part. pret. n. -seeth STb 1: 379 (1482) ), forsea sik , förgå sig, göra sig skyldig till missgrepp, förbryta sig. widherkendes, thet han hade swa illa foreseth sik STb 1: 32 ( 1474) . thermedh haffuer . . . her sten . . . i engo motto forseeth sik ib 379 (1482). wor kiereste nadigeste herre . . . haffuer jw offurset oc offuergiffuit all owilie och oguntighet ther j emot hans nade eder förset haffue STb 5: 319 (1521; Kop). ib 335 (1521 ; Kop). - Jfr foresea.