forskriva (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

forskriva v. för- . part. pret. n. -scriffuat STb 1: 72 (1476)), *forskriva til , skriftligen hembjuda (egendom till inlösen). bödz hanom biwda tompten heem, som henne atte, medh twa men eller forscriffne hanom henne til STb 3: 321 (1497). 2) skriftligen meddela, tillskriva. wij haffue förscruffuit n[a]gre steder, ath theris fulmyndige skule lkomme . . . oss til tals STb 5: 320 (1520; Kop). 3) skriftligen anklaga, i bref förtala (ngn). herman messeman hauer forscriffuat olaff matsson til llybeka STb 1: 72 ( 1476) . tha sporde . . . her sten for:na köpswena till, hwarfore the hado swa forscriffwet honom och tesse goda men her i stadhin till lubeke ib 248 ( 1480) . 4) skriva, avfatta. " wij med wor kiereste nadige herres stathollere, jonker henrik, haffue pa ider nades tröst oc behag fförscriffuit nogre breff til helsingeland, gestrike oc gefle " STb 5: 325 (1521; Kop). ib 326 (1521 ; Kop). 5) proscreibere, döma till till landssflyt, göra biltog. wndhir hwilkins wald ok rike thin stranga rätuisa . . . sändhir os biltogha ok forscriffna (proscriptas) SpV 288 .