forthighia (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
forthighia v. inf . pass. fortygias STb 3: 219 (1495). part. pret. n. fortiet HLG 1: 111 (1467)), *forthighia sik , underlåta att ge sig till känna. at andere flere skyldenere . . . haffue fortiet oc duld sigh epther thes breffs data HLG 1: 111 (1467). L. 1) förtiga, hemlighålla. " at naturen är en ledhisrska til the thing, som osynlikin äru, haffwer ey sanctus paulus forteghat " SpV 29 . 2) genom tigande, d. v. s. underlåtenhet att framställa anspråk, förlora. at thet (ɔ arvet) ey scal fordölies jnnen nath och aar eller fortygias STb 3: 219 ( 1495) .