framfara (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
framfara v. L. 3) fortsätta att leva (på ett visst sätt). swa fram foor hon daglica bätir oc bätir j dygdhomen SkrtUppb 408 . 4) gå viadre, gå undan el. bort; framlida, avlida. part. pret. effter sin för:ne framfarne broder STb 5:106 (1516). ib 131 ( 1516) , 221 (1519). - Jfr fara fram.