framganga (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

framganga v. -ga ) L. 1) framgå, framträda. framgik (transibat) swa som en solgils jn til gudhz hiärta Mecht 42 . " sannelika dödzsins laagh borth gingo genast som liffwit, christus framgik (prodit) " SpV 579 . " i alle människor som framgaangen j tässom wägh " SkrtUppb 146 . 3) framgå, uppkomma, utveckla sig. högfärdh, oc allan thin eghin willa huilken framga oc wnkoma aff them flata, oc fafänga kärleknom Mecht 336 . " thän hälga anda, . . . huilken fram gaar aff fadhrenom oc sonenom JMö 178. " Troj 165 . 4) utgå, komma fram, uttalas. när wenner scriffua eller tala sigh i mellan that som warder, tha bör alffuar framgaa och smykkre flardh til rygghia sta Thomas Varningsbref 3 (1436). 8) verkställas, gå i uppfyllelse. thz skulle fram ganga som propheta spadho aff honom SvKyrkobr 105 . 10) gå till väga, förfara. j renliffnadhenom ok j andelighx ärffwodhis jdhkan, haffwer hon glömsligha framgingith (egisset) Mecht 70 . 11) förgå, förflyta. at thär war nath ok aar framganget sidhen han haffde köpt thät gotz Arfstv 95 ( 1461) . GU C 20 s. 477 . 13) överträffa. med ack. han gar tha likawäl främbir mer, thy at han wthan opbörian ok wthan ända bliffwandis änglanna ok människionna äwärdelikhet framghir (atenitatem præcedens præcedit) SpV 515 . - Jfr ganga fram.