fulbordha ar adher. pres. pl. refl. konj. ulbordhins spv 570 (2)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
fulbordha ar adher. pres. pl. refl. konj. ulbordhins spv 570 v. L. 1) fullborda, bringa till fullbordanel. fullkomlighet. alt thz som goth är j människionne stadhfästir ok fulbordhar thz (ɔ bröder) SpV 569 . ib 156, 570 . o ihesu . . . mz sokkan ok sörghfullo hiärta bidhiom wi, at thu mz nadhinne fulbordha war skäl ib 591 . 2) fullborda, uppfylla. thy var nödtorfft hanom koma tha thymana vcaro fulbradhe SvKyrkobr 151 . 3) gilla, bekräfta. Abbedval i Vkl 77, 79 . huru confessor skal lfulbordha abbatiosso wal ib 80 . jak . . . fulbordhar oc skipar höswizska personam syster. n. . . . til modhor oc abbatissam ib. b 81. än confessoris wal skal biscopen ranzsaka ensamen oc thet fulbordha oc stadhfesta Val af Conf gen 122 .