fulkomliker (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

fulkomliker adj. -kompliker . -komligher . -komeligher . -kompligher . -komlighin . fultkomplig STb 1: 90 (1477) . fulkompliker, fulkompligher eg. snarare att hänföra till fulkommeliker), 1) fullkomlig, ägande alla (el. många) goda egenskaper, fri från brist el. fel. aller theres sielä som fulkomplige äru varda tidh jnledda SvKyrkobr 208 . SpV 579 . " siälen är jw hel oc fwlkomliginj hwart oc eth kropsens ledamot " SkrtUppb 144 . - fullkomlig, fullständig, fullt motsvarande sitt begrepp. swa färdog ok fultkomplig, som andres jonssons breff vtwisar STb 1: 90 (1477). jdher glädi skal wara full ok fulkomlighen MP 4: 32 . " tha thette arff forligtes och atskyldes til en ewijg fulkomeligh ända " STb 3: 281 ( 1496) . bätring som tik wore ffulkomlig, oc minne siäl nytheligen SvB 34 (början av 1500-talet). STb 5: 211 ( 1519) . - (fulkimpligha sakir (causas effcientes) SpV 413 trol. fel för fulkompande sakir). - Jfr ofulkomliker.