fulkomna (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
fulkomna v. fulkompna . -ar , -adhe , -adher ) L. 1) fullkomna, fullborda. han (ɔ kalk) fwlkomnar segh syälffwer oc bliffwr rödh gol PMSkr 381 . ib. 383. 2) fullända, bringa till slut, fullborda. han hafdhe wäl fulkompnath sit äwintyyr Prosadikter (Karl lM) 260. 3) fullborda, fullgöra, verkställa, åstadkomma. iak skal fulkompna thik thätta mz minom fadher i hemerike SvKyrkobr 41 . wthan gudh gömde thik aff ondo. tha ware enkte swa thwnkt äller lastelighit at thu thätt ey fulkompnadhe (deduceres ad effectum) SkrtUppb 40 . " en tho at hon haffde fulkomnadh alla wärdhinna syndh " ib 352 . SvB 159 (omkr. 1500). - fulkomnande sak, orsak. affwändilsen ällir franwändilsen aff indra sannindinna liws är alla mankönsins wanskelikhetinna fulkompnande saak (causa effciens totius humani defectus) SpV 413 . ib. 4) stadfästa, bekräfta. tho at hon ey medh breff oc fastum fulkomnat war epter landz laghum SD NS 3: 199 ( 1416) . " än genstan them (ɔ 14 dagar) framlidhnom är thetta brefuit fulkompnat oc radh oc troscap vpsagdher Rydberg, Tr 3: 123 (143, samtida avskr.). - part. pret. fulkomnadher, 2) fulltalig. thy thär stodho brödherna j lx aar wtan systra, oc nw ärw systrana alle fwlkompnadhe j sith taall " PMBref 305 ( 1510) . - refl. fulkomnas, se Sdw 2: 1223.