fulsätter (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

fulsätter adj. fulsetter . ack. sing. n. best. fulsettnä Uppl Lagmansdomb 61 ( 1492) ), fullsutten, fullt besutten. om bonde, som äger så mycket jord, att avkastningen därav är tillräcklig för hans och hans familjs bärgning samt för utgörande av hemmanet åvilande utskylder. Uppl Lagmansdomb 45, 49 (1492) . " at han jngelwnde kwnnä bliffuä fulsetter med mynnä en han finge löse til segh then öris aker ib 81 (1492). - om hemman av ovan angiven beskaffenhet. han hadde köpt oc byth sigh til eth kronänes fulsettnä godz " ib 61 ( 1492) .