fyrre (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

fyrre adj. adj. komp. förre . förra . förro Svartb 423 ( 1447) forra JMÖ 21 ), fyrra än , konj förr än. the bondhren skullo egh fara aff by, forra en the haffdho fulladh honom op thet som honom brast i the xii spen rogh ATb 1: 14 ( 1453) . motsvarande superl. fyrstr. L. 1) adv. främre. ante aduerbium loci et temporis i förra rume ok förra tyma GU C 20 s. 26 . 2) i tiden föregående, förre. GU C 20 s. 26 . - n. fyrra, adv. och konj. L. A) 1) förut, tidigare. hulkin vitne vpnämpnas j thöm dombreffuom ther vpa ärä förro giffne vpa landzrätten j abo Svartb 423 ( 1447) . ÅK 60 . JMÖ 21 . B) förr än. " huarekn forre eller siden han hade kiöpt huseth aff hanis kröpelins arffua " STb 1: 6 ( 1475) . ib 5: 232 (1519).