fyrster (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

fyrster adj. förster . forster ) thät fyrsta (-första), *fran fyrstonne -förstonne ) *fran thät fyrsta -första ) *i fyrsta -första ) i fyrstonne [[j] förstane SvB 179 (senare hälften av 1400-talet). j förstena Troj 42 . j förstinne Hel män 205 . Se Sdw 2: 1223)), mädh thät fyrsta (-första), *fyrsta band förste- . -bant ) *fyrsta födslinger , *fyrsta mässa superl. och (i bem. 3) räkn. L. 1) först, främst (i rummet). achilles förster j blan grecana drog mz syn spetzs oppa banen Troj 159 . 2) först (i tid). forste tiidh kallas otosanger SkrtUppb 215 . " tha giorde pedher olsson, som tha war kemmener, forsta reeso rekinskap STb 1: 32 (1475). HLG 2: 57 (1517). " 3) för att beteckna en ordningsföljd i allmänhet: först. then sista pening meth then forsta SJ 2: 2 (1474), 4) först, förnämst. iach kännis . . . mik giorth hafua eth lagleghit iordhaskipte . . . meth ärleghom oc förstum kanokonum i vpsalum SD NS 3: 546 ( 1420) . - Särskilda kasus dels ensamt dels i förening med annat ord nyttjas ss adv. el. konj. - ack. sing. n. fyrst, se detta ord. - svag ack. sing. n. fyrsta (förste. förstä.), L. A) adv. 2) första gången. jtem skal lhan (ɔ klockaren) ringa . . . förste tha iij slaar äpter middaghen oc til hopa tha halff stunden forlidhen är ÅPK 61. ib. - substantiverat. at thet war icke mongses förstä at förswme sine wäkt STb 5: 178 (1517).