gänger (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

gänger adj. genger . n. gänt SD NS 3: 267 ( 1417) . gäynt ib 375 ( 1418) ), gängse; gångbar. Se A. Lindqvist, Ark. f. Nord. Fil. 25: 266 ff. fore hundradha marc redha päninga i swa dana mynt, som nw är gänt oc gäft i watzstenom SD NS 3: 267 ( 1417) . " i swa dana mynt, som nw i stokholm gäynt ok gilt är " ib 375 ( 1418) . " iiij sma peninga som ther nw gengis ärw, eller framdeles genge warda kunna " Svartb 383 (140) . Jfr arfgänger.