giälda (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

giälda v. v. L. giälla . gälda GU C 20 (hand 2) s. 103. gälla. pres. geller STb 5: 236 (1519); VgFornmt II 1: 23 (1521). impf. galt), *giäla til , gälla, angå, vara frågan om. Se Sdw 2: 1228. serdelis at thet ickii enesth geller eder och oss till, uthen thette menighe landt och ricke VgFornmt II 1: 23 (1521). - giälda up a. Se Sdw 2: 1228. *giälda ut , 1) gälda, betala. til at lösa oc gälla alla mina skuld Mecht 382 . 3) giva, inbringa (ss betalning); kosta, gälla, vara värd. Jfr K.G. Ljunggren, Objekt och adverbial s. 54 ff. skyppyndet galt tha xx march almenth Stock Skb 284 (1491-98, Skip). mortin skal betale . . . fför rogen, som han galt j thörne, som war viij ortuger spannen STb 4: 215 ( 1511) . fför then skuld klähit geller her gode peninge ib 5: 236 ( 1519) . 4) kosta, gälla, medföra förlust av. wiste iak thz thu sagdhe mik thz til blygdh tha skulle thz giälla thit hoffwodh Prosadikter (Sju vise m) 124 . " giälda i gen, återgälda, återgiva. Gummerus Synstat 44 (1425, vidim. fr. 1440). "