giuta (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
giuta v. impf. göt . 2 pers. sing. gotzst SvKyrkobr 76 . 3 pe5s. pl. pass. gwttes HLG 2: 112 (1522). part. pret. guthin: guthnom SpV 260 . Se Sdw 2: 1227), giuta ut , utgjuta. MP 4: 36 . " annat sin göt han wt sith blodh " ib 5: 86 . - Jfr fam-, genom-, in-, ivir-, kringum-, mädh-, saman-, um-, ut-gkuta. 1) fundere, gjuta, stöpa. ffictilia vasa läckio kar ok guthin kar GU C 20 s. 266 . wi haffwom thätta liggiande fää j guthnom karom (vasis ficitilibus) SpV 260 . v ortog, för lwse gwttes för primesser HLG 2: 112 (1522). 2) effure, utgjuta. thu hiolt iomfrudom oc gotzst manga [ta]ra SvKyrkobr 76 .