grunda (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
vb
v.
grunda v. 1) grunda, grundlägga. the (ɔ Guds ord) kwngöra enkte, hwat thz hälst wara kan, j thingom ällir ordhom, wthan thz är grwndat j sannindinne (semper nixum sit veritatis ratione) SpV 17 . " alth thz thu grwndar j andhrom kärlek (quod in amore alieno fundaveris), thz wndhandraghir thu gudhi " ib 88 . 2) gå till grunden med, grundligt överväga, begrunda, utgrunda. SpV 95 . hwilkin är thän som all thänna stykke kan begripa ällir gwnda (perscrutari) ib 414 . ib 586 . Hel män 163 . Troj 48 . vlixes . . . grundade j syn hog hwad han (ɔ drömmen) skulle bemärka ib 307 . - Jfr begrunda.